Min prins

Det finns stunder då jag fullkomligen HATAR att vara borta hemifrån så mycket. 4 timmar som jag bara slösar bort på bussar och tunnelbanor varje arbetsdag. Men sen finns det stunder som nu. När arbetspassen ligger lite glesare, lite senare. Så att jag hinner gå upp och äta frukost med min älskade. Dagar när jag har tid att förälska mig lite mer i denna underbara man. Dagar när man bara kvittrar runt i lägenheten för att han också bor här. Han kanske inte är hemma just nu, men jag är det. Jag är hemma i vårt hem. Där det finns saker som luktar som han. Där det finns små små saker som påminner om allt vi gjort. Små minnen av resor, små minnen av äventyr, små minnen av vardagen. Små minnen som väcker stora känslor. Ibland undrar jag hur många gånger man kan förälska sig i samma person. Så där så att fjärilarna i magen är helt galna. Så att man mest går runt och ler alldeles för fånigt och sjunger tramsiga kärlekssånger. Men det finns ingenting som är bättre än att vara så här kär, så man balanserar på gränsen till att bli helt tokig. Om det bara fanns ord för hur mycket jag älskar honom.
 Min alldeles egna prins.