Nya möjligheter

Igår var det filmkväll hos Ella. Alltid kul att ha en ursäkt att spöka ut sig lite, sen vet jag inte hur lyckat det är egentligen när man tänker att man ska klä ut sig till dragqueen men när man tittar sig i spegeln ser man mest ut som sig själv när man var 17-18. Men men. Det är väl också en utklädnad?

Att den "bästa" filmen igår var 30 days of night säger kanske ganska mycket om filmutbudet i övrigt. Fast jag och Ella har ju å andra sidan en historia av att alltid hitta de sämsta filmerna genom tiderna. Eller så är det helt enkelt så att det finns så få bra skräckfilmer att vi har sett dem redan och att det bara är skitfilmerna kvar. Glömde iofs kvällens filmhöjdpunkt: Valerie and her week of wonders. En tjeckisk film från 1970. Den var fantastisk på alla sätt och vis. Lite fiskhångel förgyller alltid en tråkig kväll. Dessutom är det få saker som är lika bra som dåliga översättningar i undertexterna. "POLECAT!!" Se filmen så förstår ni vad jag menar.

Annars så är klockan omställd nu, förhoppningsvis betyder det att jag går mot ljusare tider och kan kravla mig ur det här svarta hålet jag befunnit mig i de senaste dagarna. På något sätt fungerar jag så mycket bättre i vintertid än sommartid. Det är så fantastiskt skönt att ta en ordentlig sovmorgon och ändå inse att klockan "bara" är halv nio. Fantabulous! Dessutom kommer maken min hem idag, han åkte iväg igår. Det är det absolut bästa med att ha en upptagen make, att det alltid är så underbart när han kommer hem igen. Då blir det en eftermiddag/kväll i soffan tittandes på serier. Det är kärlek!

Halloween...

Jag är inne i en sjukt negativ period och jag som brukar älska hösten. Kanske blir bättre när jag får ställa om klockan till riktig tid igen. Men ikväll blir det skräckfilmer hos bästaste Ella. Om vi ska hinna se alla lär det nog bli en all-nighter, eller kanske till och med en all-weeker. Blir säkert hur bra som helst. Fast man ska kanske spöka ut sig också, kanske ska gräva mig ner lite i lack-garderoben och dra fram nåt litet fodral. Om jag fortfarande kommer i dem =P
Men först ska jag nog ut på landet och socialisera med min far och min bror och förhoppningsvis även mina brorsbarn ett litet tag. Tias ska vara borta hela helgen, såååååå värdelöst. När jag blir diktator ska jag förbjuda honom att vara borta mer än när inte jag är hemma... men må fan ta honom om han inte är hemma när jag kommer hem... Fast det är kanske lite skönt att vara ensam ibland också.

Nej nu ska jag dra igång spotify och songbird (för vem nöjer sig med en musikspelare???) och sjunga för fulla muggar. Eller i alla fall för katterna.

Ännu en dag

Igår var det medlemsmöte, å ena sidan är det kul att sitta ner och prata med medlemmarna, å andra sidan blir man varje gång påmind om hur få som bryr sig. Kul att bli testad i talesättet "Det finns inga dumma frågor, bara dumma svar". Jag är tveksam. Vissa frågor var i klass med - Hur skulle SEKO ställa sig till att rymdvarelser attackerade Sverige? Kanske inte riktigt så extremt men när man lyckas måla upp helt osannolika scenarier och frågar hur vi skulle ställa oss till det blev det lite frustrerande, tur att diskussionen dog ut efter endast 45 minuter. *SUCK* Ibland undrar man ju. Men som sagt, kul att träffa medlemmarna.
Igår fick jag ju även ett samtal till en anställningsintervju, wish me luck! Önskar ju fortfarande att jag kunde få det där jobbcoachjobbet men man måste hålla alla dörrar öppna.

Idag spenderade jag dagen i min morgonrock till klockan 15. Kändes sweet. Gick raka vägen från sängen till soffan och kollade ikapp på serien The Event. Tias hade sett de avsnitten igår. The Event är vår nya serie i skaran. För er som inte vet så är jag och Tias beroende av serier, vi följer en hel del, 15-20 st totalt skulle jag tro.

Annars har jag för första gången typ sedan jag gifte mig tagit av mig mina ringar, den jävla kylan har hittat ett nytt ställe att ge mig eksem. Jag känner mig mycket missnöjd, men snart har nog hydrokortisonet verkat och då blir jag en ärbar kvinna igen. På tal om ärbar har jag också fixat blankett och allt till mitt utträde ur svenska kyrkan. Varför vara med i en religion man inte tror på? Tänkte posta det på väg till jobbet, eller i helgen. Posten kommer väl ändå att komma fram på måndag. Sen blir det till att söka inträde till nästa samfund. Man ska följa sitt hjärta... och sin hjärna. Någonstans är religionen viktig för mig, men det känns fel att tillhöra fel religion.

Snart kommer Ella på kaffebesök och jag tänkte passa på att få i mig några rödbetsgnocchisar med smält smör. Mat kan vara det absolut bästa som finns. Sen ska jag jobba natt och måste komma ihåg att ta på mig leggings under byxorna och mössan är redan frampackad. Hoppas också att vinterskorna inte innehåller metall, men det gör de säkert.

Det kanske är dags nu

Jag tänkte att det var ett tag sen jag bloggade. Känner egentligen att jag inte har så mycket att skriva om, det blir nog en hel del vardag, en hel del fackligt dravel och bli inte förvånade om det dyker upp ett metaforisk sagoinlägg som kan få er att tro att jag är påtänd. Det är jag förmodligen inte. Däremot är jag värdelös på det där med känslor så de brukar komma ut genom osammanhängande texter.

Idag har jag veckans enda lediga dag men tänker på något sätt ändå åka tvärs över huvudstaden för att gå på ett medlemsmöte. Jag har alldeles för stora förhoppningar på hur många som kommer att vara där. Men de som tar sig dit tycker jag ändå på något sätt förtjänar att jag pallrar mig dit. Jag är ju någonstans vald. Om än kanske mest för att det inte fanns någon annan som ville göra jobbet. Samtidigt är det det som skrämmer mig med att någon gång byta jobb, då kommer jag att få släppa det fackliga. Det är jag inte alls sugen på, men jag känner heller inte för att pendla 2 timmar enkel resa för resten av mitt yrkesverksamma liv. Jaja, det är en fråga jag får ta ställning till på torsdag kanske.

Å andra sidan var det facklig dag igår, ibland blir man förundrad över hur vissa människor tror att man kan slå hur mycket man vill bara man ber om ursäkt efteråt. Jag tycker att man borde begränsa det där. Alla människor har ett antal ursäkter att be om sen är det slut. Förhoppningsvis skulle folk tänka efter mer då, vara lite mer sparsamma. Alla kan begå misstag, helt klart. Men att bete sig som ett as bara för att man vet att man alltid kan be om ursäkt? Vad finns för ursäkt för ett sånt beteende?. "Det är alltid lättare att be om förlåtelse än att be om tillåtelse". Vilket idiotiskt påhitt! Vad är det för fel med att kommunicera med sina medmänniskor innan man gör något eller att acceptera att ett nej är ett nej? När jag blir diktator (folkvald såklart) ska det bli ordning på såna dumheter. Tills dess tänker jag i alla fall stå på barrikaderna med min röda flagga och vifta frenetisk och hoppas på att någon av dem inser att de gör fel. Det är inte ok. Bara för att man ber om ursäkt behöver inte ursäkten accepteras. Vad gör ni då, slår en gång till?

Jag blir så trött på det hela ibland. Saker som sker som drabbar den stora massan är fel, men det som drabbar den enskilde är oftast värre. Det är tillsammans vi är starka. Vem ställer sig upp när en ensam har fallit? Vem riskerar sitt rykte för att skydda någon annans i det samhälle vi lever i idag? Jag blir så trött på all egoism som gror i den här världen. Folk som röstar på Alliansen för att det gynnar dem, en tusenlapp mer i månaden för mig mot att du tvingas gå till socialen när Försäkringskassan kastat ut dig och banken tagit ditt hem. Folk som vänder ryggen åt en kollega som farit illa för tänk om någon skulle tro att jag är som hon. Vad skulle då hända med mig?

Tillsammans är vi starka! Ni som vänder oss ryggen, ni är de ensamma. Vi som sluter upp, vi är tillsammans - vi är starka. Jag vet vad som händer när ursäkten inte accepteras. Det är då vi reser oss upp igen, starkare än någonsin. Det är då ni vet att vi har vunnit.